Som barn kanske man då funderar mycket på hur man kan göra för att föräldrarna kan bli sams igen. Man kan till och med även funderar på om det kanske är ens eget fel att föräldrarna bråkar. Dock är det aldrig ett barns fel att vuxna inte kan vara sams. Det är inte heller barnets uppgift att göra så att föräldrarna blir sams. Och ibland kan faktiskt vissa inte bli sams heller förrän efter de har skiljt sig, eller flyttat ifrån varandra, tyvärr!
Något som är viktigt att komma ihåg är att föräldrarna kanske dumt nog i inte alltid tänker på hur jobbigt det är för ett barn att behöva höra sina föräldrar bråka. Orsaken kan vara att båda föräldrarna bara tänker på bråket när de bråkar. Då kan det vara en bra ide att påminna de vuxna om att det känns jättejobbigt att behöva lyssna på allt bråk och att barn faktiskt inte ska behöva höra bråken. Det är alltså viktigt att prata med de vuxna och låta de veta hur jobbigt det känns inuti när de bråkar.
Om de vuxna ändå fortsätter att bråka så att barnet hör kan det vara bra att prata med någon annan vuxen om det, för då kan man börja må lite bättre faktiskt! Man kan exempelvis prata med psykologen på skolan, kuratorn, skolsköterskan eller varför inte läraren.
Ett barn ska dessutom aldrig behöva vara på någon av sina föräldrars sida. Som barn har man rätt att tycka om båda föräldrarna lika mycket, och inte behöva tycka illa om någon bara för att en förälder vill det.
Ett barn ska aldrig behöva:
-göra så att de vuxna håller sams, de ska de själva kunna göra.
-tro att det är barnets eget fel att de vuxna bråkar, det är aldrig barnets fel.
-hålla tyst om hur jobbigt det är att behöva höra på föräldrarnas bråk, det ska man istället berätta så fort som möjligt.
-välja sida, barnet har alltid rätt att tycka om båda föräldrarna precis lika mycket.
Ha det bra till nästa gång!
John, en av era skolpsykologer
