onsdag 16 oktober 2013

Hur upplever barn och undgomar en skilsmässa?



BRIS har gjort intervjuer om hur barn känner och tänker när deras föräldrar skiljer sig.
En skilsmässa skapar alltid en massa jobbiga känslor, som måste bäras in i skolvardagen.

Allt kommer ur deras rapport "lyssna på mig". Här finns den om du vill läsa mer!

Det här är vad som kommit fram (läs så mycket ni orkar:

-”Jag har alltid hört om föräldrar som skiljt sig och barnen har blivit
jätteledsna. Jag fattade inte hur ledsamt och svårt det var för barnen,
men nu vet jag det. Jag är skitledsen och piss-arg på samma gång.”

-”Min pappa gillar en annan och nu vill han inte bo här längre. Min
mamma försökte få honom att stanna, men han sa nej. Jag förstår
inte vad som händer! Nu säger dom att dom ska separera och jag har
brutit ihop helt. Vad ska jag göra?”

-”Är så himla lycklig att de ska separera, de varken pratar eller gör
något med varandra. Men jag är ändå ledsen, rädd att jag ska tappa
kontakten med någon av dem, och orolig för pappa.”

-”Min mamma sa att hon behövde stå på egna ben. Vad betyder det?

-”Fan nu börjar jag gråta också. Kommer jag göra det i skolan också
så fort jag börjar prata eller tänka på det? Snacka om att de gör livet
surt för mig. Jävla skit.”

-”Jag är ledsen och lättad på samma gång. Nu kanske det äntligen blir
slut på allt bråk och tjafs. Fast mest av allt är jag nog arg.”

- ”Jag vill egentligen fortsätta vara barn och bli accepterad för det.
Jag orkar inte leka duktig, stark, snäll och ordningsam. Jag vill vara
barnslig och allmänt liten.”

-”Min mamma vet att jag är jätteledsen, men hon vet inte varför,
för jag kan verkligen inte prata om det här med henne.”

-”Jag tänker på det hela tiden och det känns så mycket. Jag tror det
syns, fast det är ingen som sagt något.”

- ”Nu försöker de prata med mig lite som ’Ska du med och handla?’, 
’Vad är du sugen på för mat?’, ’När har du prov?’, och då mumlar jag 
bara ’Vet inte’ eller något sådant kortfattat. Tror de att jag kan vara 
glad? Vad fan tror de om mig egentligen? Allt är bajs.”
 
-”Min mamma och pappa skilde sig för ungefär en månad sen, och 
det har varit väldigt jobbigt för mig. Det jobbigaste av allt är att min 
mamma redan har träffat en ny, och hon vill att jag och min bror ska 
träffa honom och hans barn, men jag vill inte det! Jag har inte sagt 
det till henne. Det är för jobbigt för mig, och jag tycker att det är för 
tidigt för henne att ha träffat någon ny, fast det var hon som ville 
skilja sig.”

-”Jag har skilda föräldrar sen två år tillbaka. Precis när dom skilde sig 
så var båda jätteförstående och bra. Mamma pratade jag med väldigt 
ofta, och jag grät på kvällarna. Pappa och jag pratade ibland, men han 
var så snäll och behandlade mig som något ömtåligt. Men nu är han 
helt förändrad.”

-”Nu har min mamma bestämt att hon ska flytta ut. Hela familjen satt 
just och storgrät. Jag är helt förkrossad. Jag vill bara springa iväg 
någonstans och stanna där för alltid. De sa att allt ska bli bra, men det 
kommer det inte att bli.”

-”Tänk om de träffar nya? Tänk om de får barn med dem? Då kommer 
jag hata både mamma, pappa, deras nya och deras äckliga ungar i så 
fall. Jag vill inte.”

-”Min mamma ska snart sticka. Jag är så otroligt arg på henne och mig 
själv att jag börjar gråta. Varför sätter mamma mig, pappa och min 
syster i den här situationen? Varför? Jag tror inte ens hon kan svara 
på det själv.”

-”Ingen av mina kompisar har skilda föräldrar, så jag har ingen som kan 
förstå mig.”

-”Mina föräldrar är skilda och det är svårt. Jag vågar inte prata med 
dem. Vad ska jag göra?”

-”Ingen av mina kompisar har skilda föräldrar, så jag har ingen som kan 
förstå mig.”

-”Jag skulle behöva någon att prata med och dela allt med, och det 
är så jobbigt att bära allt inom sig själv. Men det känns bara som jag 
sviker mina föräldrar.”

-"värst att tänka på att är jag aldrig kommer att få bo med båda föräldrarna samtidigt."

-”Innan skulle jag ha svarat att jag inte kunde välja mellan dem, vill bo 
med båda. Men nu vet jag… Pappa! Han mår så dåligt, och kommer 
inte att klara sig själv.”

-"Det gör så ont när mamma eller pappa säger något elakt varandra. Det sårar mig jättemycket."

- ”Min mamma har träffat en ny kille som är jättesnäll, men på kvällen 
när jag ska sova stänger de dörren, och jag blir liksom ledsen i själen, 
men jag vet inte varför. Det känns som om han tar min mamma ifrån 
mig. Mamma säger bara ’jag kommer aldrig välja bort dig – men det 
känns ändå som om hon ljuger.”

-”Jag vill nog egentligen bo mer hos mamma, men pappa skulle bara 
bli sur om jag sa något, och inte låta mig bo mer hos mamma, och då 
skulle allt bara bli pinsamt så fort jag är med pappa…”

//MvH Skolpsykologerna i Trosa