onsdag 27 november 2013

Majas blyghet ett betygssänke...

Här kommer en artikel från lararnasnyheter.se (2013-11-21) om blyghet och rädsla för att göra muntliga redovisningar i skolan. Några som känner igen sig?
 
/Era skolpsykologer Chen och John
 
Det fanns en tid då hon inte var blyg. Det var nog i fyran det började. I dag går Maja i nian och är väldigt blyg. Det är jobbigt att stå i centrum, att alla tittar och lyssnar bara på henne, som när hon ska redovisa muntligt i skolan.

– Jag är jättenervös innan, går och tänker på det hela tiden. Och när jag väl står där pratar jag fort och blir andfådd, får hjärtklappning och vet inte vad jag säger. Det är som panikångest.

Men det har inte hänt på jättelänge nu – för hon går för det mesta inte till skolan när det är redovisning på gång. Hon låtsas vara sjuk tills kusten verkar klar, det vill säga när läraren slutat prata om att hon ska göra sin presentation. Det kan ta flera veckor.

– Jag missar jättemycket i skolan. I våras fick jag sju F i betyget, säger Maja.

Varken lärarna eller kamraterna verkar ha märkt Majas skräck för att tala offentligt, trots att det åtminstone borde vara uppen­bart att hon rodnar. Det är i alla fall ingen som har sagt något. Och hon vill inte berätta eftersom det känns så pinsamt.

Föräldrarna tror att hon är hemma för att hon är skoltrött.
– Jag kan inte säga hur det är för de oroar sig och överdramatiserar allt. Då blir det jättestort.

Idealet i dag är att ha många kompisar – och den som är framåt får fler, enligt Maja. Hon har gått i sin klass så länge att hon har vant sig vid kamraterna och blivit vän med dem. Men att träffa nya männi­skor är svårt.

– Det blir nästan så att jag aldrig hälsar. Jag tittar i mobi­len eller ner i marken. Folk skapar en bild av mig som dryg när jag avskärmar mig.

Hon kan inte heller äta bland folk hon inte känner, på restaurang till exempel, eftersom hon känner sig så utstirrad. Då försvinner hunger och aptit.
 
På fritiden är hon mest hemma och pratar i telefon med pojkvännen som bor på annan ort. Han är den enda hon berättat om blygheten för. Fast han kan ju inte göra så mycket, bara lyssna, som Maja säger.

Hon önskar att lärarna var mer lyhörda och pratade med varje elev om hur de känner för att tala inför andra.

– Jag tycker att man ska få välja att redovisa för en mindre grupp eller bara för läraren. Sedan kan man göra gruppen större och större, så att man vänjer sig.

Hon är ofta ute på nätet för att läsa om andras problem och få perspektiv på sig själv.

– Jag vill gå samhäll och bli psykolog. Om jag bara anstränger mig skulle jag säkert klara att plugga upp det som saknas. För jag är smart egentligen, säger Maja.

Ibland tänker hon att det ordnar sig, men oftare oroar hon sig för framtiden.

– När jag tänker på gymnasiet, där klasserna är större och lärarna säkert kräver mer redovisningar. Då blir jag orolig.